Göran på väg till en av sina härliga fikaplatser på den kontinuerligt utbyggda altanten.
När Göran Eklund köpte den lilla stugan utanför Grebbestad i Bohuslän för över 30 år sedan tyckte han inte om huset, men han såg potentialen i läget och den 2 500 kvadratmeter stora tomten.
Med åren har den ursprungliga stugan blivit fyra hus som tillsammans skapar en innergård. De hålls samman av ett trädäck som grånat och smälter in i den bohuslänska naturen.
– Jag har försökt skapa flera uterum. Däcket som byggts ut successivt är lagt i olika etage för att ge skärgårdskänsla, konstaterar Göran.
Här finns sittmöjligheter lite varstans: stolar, bänkar, bord och trappor.
– Här vid den trappan sitter jag gärna med min frukostkopp. Det är så mysigt. Eller så sitter jag vid bordet på gaveln eller… Jag har minst fyra olika ställen här ute som jag gillar att vara på, säger Christina Hoffmann, som är sambo med Göran.
I entrén står en kommod, inhandlad på auktion.
Christina har två barn och fyra barnbarn och Göran en son med sambo och hund. Ibland samlas alla tolv i stugan. Då är det trångt, men för ett par dagar är det okej. Sommarstället funkar för många boende. Man behöver inte kliva över varandra, den som vill dra sig undan kan göra det.
Gäststugan är uppskattad av både släkt och vänner. Man stör ingen om man vill gå upp mitt i natten. I förrådsbyggnaden finns toalett, och i mitten av det stora boningshuset finns köket som kan nås direkt från innergården.
Mellan två byggnader – den lilla gäststugan och det inredda förrådet – finns potatisodlingen i blå och vita spänner. På långa stänger hänger 26 hinkar i prydliga rader ovan mark.
– Jag har haft två till tre sättpotatisar i varje spann. Nästa år ska jag bara sätta en i varje, det räcker för att skörda 15–16 potatisar, säger Göran, som är mycket entusiastisk inför sitt nyvunna intresse.
– Att odla egna grönsaker är nytt för mig. Potatis, vaxbönor, sockerärter och svarta tomater har jag testat. Jättegoda.
Vattenpumpen är över 90 år gammal – en släktklenod från Veije utanför Halmstad.
Här sitter Filippa – mitt i potatislandet – och myser med springerspanieln Teo.
Färskpotatis – perfekt
till både sill och grill!
Vid entrén finns en stor altan, med vilfåtöljer och trädgårdsbord. Doftande rosa blommor prunkar i rabatter, krukor och balkonglådor. Härifrån ser man ner över den svagt sluttande tomten.
Huskroppen i två plan är den sista tillbyggnaden och stod klar 2006. För Göran är det den sjätte till- eller ombyggnaden sedan stugan köptes 1979. Då var den målad i den typiska Grebbestadskulören: matt orange med bruna knutar. Stugan var ursprungligen på 55 kvadratmeter och hade ett litet uthus för toalett, dusch och tvättmaskin. Våren 1980 revs den enkla verandan och en ny rejäl fönsterveranda byggdes. Väggar revs och planlösningen öppnades upp. Ett nytt kök blev det också. Samtidigt målades huset vitt.
Anders rum i bottenvåningen tillhör nybygget och nås via allrummet.
I takt med tiden bytte sommarstället skepnad. Ett förråd med ett sommarrum, tvättstuga, dusch och toalett tillkom. Tio år senare en gäststuga, stor som en friggebod, och något år därefter en liten snickarbod.
För tio år sedan avled Görans hustru Ulla efter en tids sjukdom, och i den vevan kom Christina, som sedan många år varit vän till familjen, att bli dem trogna. Göran och hon flyttade ihop, men frågan var hur eller om man skulle göra något med stugan.
Tioåriga Filippa, Christinas barnbarn, i favoritgungan, hängstolen från Ikea. Den har svävat i det gamla oxelträdet i många år.
– Vi funderade på att köpa ett annat hus i gamla Grebbestad, men där är tomterna minimala och priserna maximala. Det var viktigt för mig att ha min son Anders involverad. Han bor och arbetar i Stockholm, och för honom är Grebbestad speciellt. Här har han tillbringat sin barndoms somrar. Christinas barn och barnbarn gillar att också vara här. I stället för att köpa nytt beslöt vi att bygga ut så mycket man får, säger Göran och berättar om tillbyggnaden på 40 kvadrat i bottenplan och 25 kvadrat på vinden.
– Jag trivs bäst på verandan, säger Göran. Rummet är oslagbart som matsal och att sitta i vid solnedgången. Samlingen av blå-flaskor är dekorativ, flera av dem fungerar som oljelampor.
– Vi har i stort sett fått det som vi ville ha det. Nu har vi två sällskapsrum, och i det nya allrummet kan man spela spel eller bara sitta och läsa, säger Christina, som är varsam med den gamla inredningen.
Men även om hon ibland kan ha synpunkter är det Göran som till stora delar präglat hemmet. Hans inredningsintresse föddes när han som 16-åring jobbade i en inredningsaffär. Vitt och blått är den genomgående färgskalan, men i allrummet är det Christinas svalt gula soffa som fått bestämma.
Det nya allrummet har ett vitsåpat massivt furugolv.